RedZone (BlomField)

"Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotypisk, oftast negativ benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Ordet användes första gången 1950 i Dr. Seuss bok If I Ran the Zoo, men då med betydelsen av en särskild djurart.^[1]
En vanlig uppfattning är att så kallade nördar ofta intresserar sig mer för teknik eller naturvetenskap (exempelvis datornörd, biologinörd eller schacknörd) än socialt umgänge. Men ordet är flexibelt och exempelvis kan man ersätta audiofil med ljudnörd eller kalla den som gillar Counter-Strike för cs-nörd."

Sporten stavas Amerikansk fotboll och ligan stavas NFL (National Football League). Ett intresse som väktes för ganska exakt 13månader sedan på en parkering på andra sidan jordklotet i en stad som stavas Kansas City, MO. Jag och mina kära vänner var som sagt över på ett besök till USA och staden Kansas City, kanske inte den mest glamorösa staden i USA eller den första man förknippar med semester. Men för att komma till saken så började resan kring mitt enorma intresse där på parkeringen utanför Arrowhead Stadium, en arena som tar cirka 80000 personer och som kändes enorm. Jag har själv varit på både Old Trafford, Santiago Bernabeu och Signal Iduna Park, men inramning och arenan kändes ändå på något vis annorlunda och mer "levande". Levande är kanske ettt konstigt uttryck att använda men just de ordet kändes bäst. Hela dagen började med att man enligt traditionen åker tidigt till arenan med en grill och någon låda öl i bagaget och helt enkelt börjar att umgås på parkering med en massa vänner eller folk som man överhuvudtaget aldrig träffat. Man spelar olika sorters spel och laddar för match. Det kallas "Tailgate" en sak som aldrig skulle komma på tal i Europa. Tänk dig att AIK och Djurgårdens såkallade "fans" skulle sitta utanför Råsunda innan match å dricka öl och spela olika spel tillsammans?, Som både ni och jag vet så vore en sådan tanke helt omöjligt.

Redan där började tjusningen med det hela att se alla människor sitta tillsammans och ha trevligt oavsett vilken tröja man har eller vilket lag som man hejar på. En tanke som är så långt ifrån ens egna verklighet eller uppfattning. Redan då började tankegångarna dunka igång i huvudet "tänk om" något sådant vore möjligt i Sverige. The American way kanske inte är så dum alla gånger. Efter några timmar på parkering va det dags att entra denna gigantiska byggnad för att avnjuta 3timmar av en sport som jag vid den tiden knappt visste någonting om. Jag kan ärligt säga att jag inte kunde en enda regel vid den tidpunkten, men det hade absolut ingen betydelse för atmosfären gjorde så att det inte var viktigt eller relevant på något sätt. Tänk er själv att gå på något som ni inte vet någonting om och sedan bli helt fängslade, vilken upplevelse skulle det vara?.

Denna sanna berättelse handlar dock inte om en NFL match utan om en Collegematch, vilket gör det hela ännu mer speciellt på något vis. Att bli så fast för en idrott som då spelades mellan två skollag. Matchen slutade med seger åt "vårat" lag Missouri Tigers över ärkerivalen Kansas City Jayhawks inför cirka 75000(!) personer, men resultatet hade inte för min del spelat någon roll för att efter den matchen så visste jag att den här sporten kommer att förfölja mig resten av livet, det kändes precis som en nyfunnen kärlek.

//BlomField

Så då är det äntligen dags för del 2 i min självkomponerade blogg-serie halvtid där jag går in på djupet om några valda delar i Hälsingefotbollens underbara och spännande värld. Del 2 kommer att främst handla om Trönös framfart, ett lag som har förvånat alla denna säsong genom att rada upp framförallt fina resultat på hemmaplan. Plus att jag redan nu kan avslöja vad del 3 kommer att handla om. Då kommer jag att nosa på årets otroligt jämna HälsingeAllsvenska ett ord som nu på slutet använts mer och mer flitigt. Vilket är ett ord som jag för x antal år sen snappade upp på min första div.4 match på Brovallen i Enånger och som var ett ord som jag fastnade för direkt, ett ord som beskriver hur "stor" och betydelsefull hälsingefotbollen är.

Som ni säkert alla minns så vann Trönö HälsingeAllsvenskan överlägset ifjol, Trönö hade det mest vägvinnande spelet och dom bästa spelarna helt enkelt. Ett lag som till i år egentligen har blivit sämre namnmässigt MEN som har överraskat alla och ligger på en topp 5 plats i div.3. Orsaken är egentligen ganska enkel, Hjärta är en stor del till Trönös framfart i trean. Jag som innan säsong va helt övertygad om att Trönö skulle få det mycket svårt att hänga med i trean och efter att dom endast några veckor innan seriestarten valde att "sparka" den mycket kompetenta tränaren Kjell Rosén så var jag helt övertygad om att Trönö hade grävt sin grav ännu djupare. Men ack så fel jag hade, för med hjärta och kärlek till laget och bygden har dom förbluffat alla med sin framfart, och med fina resultat framförallt mot Kvarnsveden (4-1), har laget visat att trots spelarförlusterna från ifjol är man ett lag att räkna med.

Trönös signum denna säsong lyder som följande: Alla kämpar för varandra och alla spelare har växt x antal snäpp under säsongen plus att Trönö hemma på IP är kanske den svåraste nöten att knäcka för samtliga lag i trean. Trönö använder sina resurser till fullo plus att man har toppar i varje lagdel. En målvakt som nyper allt i luftrummet och som spelar med ett självförtroende som är få förunnat. En stabil backlinje som bland och ger men med en rutin som sitter i ryggmärgen och som alltid gör sitt jobb. Ett mittfält som jobbar hårt både framåt och bakåt och som aldrig viker ner sig vilket profiliseras av fältherren Jonas Lif som nu tyvärr åkte på en läskig skada och kommer bli borta ett bra tag från bollplanen till Trönös stora besvikelse såklart. Ett anfall som bygger på en klassisk uppsättning av att hårt jobb och slit tillslut lönar sig, vilket stavas framförallt Christer Wallgren som alltid jobbar och sliter som att det vore hans sista andetag på planen.

Trönö har visat att man som nykomling kan spela bra offensiv fotboll utan att bli straffade för det, på ett sådant ödesdigert sätt så att anfallsspelet blir lidande. Ett försvarsspel som kombinerar deras tunga anfallsspel på ett strålande sätt, vilket i sin tur bidrar till att man inte behöver vara rädda för att anfalla och utnyttja sina resurser till fullo. Trönö har för mig bevisat att man är ett lag värdiga div.3 och jag tror att hösten kommer att utvisa om man också är mogna för det.

// Kom gärna med synpunkter! :)

ABK och Trönö måste vara lite utav vårens lag i sina respektive serier. I del 1 har jag dock valt att lägga fokus på ABKs arbete och framförallt deras smått otroliga seniorverksamhet. 

ABK nya i div.2 ligger på 3e plats i halvtidsvilan, vilket bara det är en utmärkt prestation som dom ska vara mer än nöjda med. Att som nykomling komma från trean till tvåan är ett gigantiskt steg som inte många lag och framförallt föreningar klarar av. Men visst ABK har beviserligen kunnandet och kvalitén. I Hudiksvall ser vi också den attityd-skillnaden som finns gentemot ABK. I Hudik vill alla i de yngre åren spela med ABK medans till exempel i Söderhamn och Bollnäs så vill inte alla dem bästa spela med SFF eller Bollnäs GIF, Utan kanske hellre väljer att spela med "sitt" Rengsjö eller Trönö. En annan sak med ABK som jag tycker är otroligt beundransvärt är deras otroliga bredd på sin seniorverksamhet.

Om vi ska titta närmare på tabellerna i de serierna som ABK lirar i ser vi att dom ligger i topp i alla. I div.6 norra leder ABK 3 serien i halvtid med endast en förlust och en smått otrolig målskillnad. Om vi traskar upp några steg i systemet så finner vi ABK 2 som nu i 45e minuten ligger på en 3e plats i HälsingeAllsvenskan, ett tabelläge som med hjälp av ungdomlig entusiasm och en trygghet i de bakre leden som stavas S U N D F O R S. Om vi sedan väljer att traska upp två steg till på trappan så kommer vi till div.2 där ABK smått sensationellt ligger på en 3e plats halvvägs in i "matchen". En framgång som stavas H U N G E R och M Ö J L I G H E T E R vilket är två av de viktigaste faktorerna för att kunna behålla sitt lag och sina spelare för ett lag som kommer ifrån Hälsingland.
Träningsmöjligheterna i Hudiksvall är dom bästa man kan få i Hälsingland med konstgräset och en underbar naturgräs plan på sommarkvisten, två saker som får en fotbollssjäl från övriga delar av landskapet att drömma sig bort.

Kom gärna med synpunkter och funderingar innan del 2.

Efter Göteborgs match igår så känns gnagarna från Solna som den självklara favoriten till SM-guldet dvs om dom gör sitt jobb ikväll och avfärdar Örebro hemma på Råsunda. Om de inte vore för två halv-taskiga målvaktsingripande av Halmstads Magnus Bahne igår kväll så hade med största säkerhet bucklan kommit till Solna och Råsunda nu ikväll för att göra uppehåll på sina resa åtminstone ett år framåt. Men nu blev det ju inte riktigt så, men jag har ändå den känslan att AIK relativt smärtfritt kommer slå Örebro ikväll och öka på Daniel Örlunds skörd av nollor.

Det har även pågått en diskussion de senaste dagarna om att AIK spelarna hetsar fansen på norra stå när dom gör mål, såsom den vanlige derbyhjälten Kenny Pavey gjorde senast i en av de viktigaste derbyna i Sveriges historia, då AIK kämpar för guld och hopplösa Hammarby kämpar för sin överlevnad i svensk fotbolls absoluta finrum. Jag personligen håller absolut inte med, alla borde få chansen att visa sin glädje och tacksamhet mot fansen, det spelar ingen roll om det sker på Strömvallen i Gävle eller Råsunda i Solna eller på Vångavallen i Trelleborg eller Inönü i Istanbul. Jag tror att diskussion bara är ett trick för att störa AIK i guldjakten och faktorn för att AIK har ett rykte som kanske inte är det bästa. Men jag har själv stått på norra ett antal gånger i år och självklart så eldar målskytten igång en när dom springer fram till gallret, men allt är bara en gest för att visa hur mycket man älskar klubben och fansen, det finns inget annat bakom. Jag slår vad om att om man skulle fråga samtliga AIK lirare så skulle alla säga samma sak.

// BlomField

Lika bra att gå rakt på sak, finns det egentligen någonting som kan hindra Manchester United just nu?
Efter att nästan varit uträknade i ligan efter en trög start är nu United återigen där dom hör hemma på toppen. Efter tolv(!) raka nollor av Edvin Van der Sar i Premier League ser det nu omöjligt ut för United att ens släppa in ett mål. Man ska också ha i åtanke att i de flesta av dessa tolv matcher har United saknat både Rio Ferdinand och Patrice Evra, då båda har dragits med skador. Både Ferdinand och Evra skulle de flesta klubbarna skulle betala miljoners kronor för att få.

Det som är så anmärkningsvärt med just United är hur Sir Alex Ferguson får alla sina spelare att bli en del av rotationssystemet utan att gnälla. Uniteds trupp består säkert av minst 20-25st spelare som alla fått känna på hetluften antingen i Premier League eller i någon av cuperna och resultatet blir alltid nästan alltid det samma.
Som när man slår Chelsea med 3-0! Utan att ens ställa upp med starkast möjliga lag, det måste vara få lag i världen som kan åstadkomma en sådan bedrift.

Tillbaka till frågan, vad kan då hindra United från att ta hem Premier League (PL)?
Som det ser ut just nu i PL så finns det absolut ingenting som tyder på att United skulle tappa serieledningen. Liverpool hänger på men frågan är hur länge Rafa Benitez väljer att sitta på tåget innan han hoppar av. Chelsea och Arsenal kommer aldrig att hinna ikapp, Chelsea kan i och för sig rycka upp sig MEN skillnaden är att United aldrig kommer att vika ner sig. Arsenal har inte spetskompetensen eller matchvinnarna som krävs för att vinna PL. Värvningen av den ryske stjärnan Arshavin kan dock hjälpa Arsenal till en fjärdeplats kanske möjligen en tredje plats vid maximalt flyt.

Vad kan då hindra United från att vinna Liga-cupen eller FA-cupen?
I liga-cupen är man redan i final mot PL konkurrenten Tottenham. En jämn och spännande match väntar då Tottenham har värvat på friskt i januari och Tottenham kommer förmodligen bli ett helt annat lag i denna senare halva av säsongen. Men jag tror ändå att United kommer att vinna, just med tanke på deras form som också då kommer att vara lika uppåt som den är just nu.
FA-cupens nästa steg är ännu inte lottad men United kommer även här att gå in som favorit.

Vad kan då slutligen hindra United från att bli bäst i Europa återigen?
Heter det största hindret kanske Zlatan Ibrahimovic?, Visst Zlatan kommer att bli Uniteds största hot i dubbelmötet mot italienarna MEN United ska ändå vara glada att dom fick Zlatans Inter istället för till exempel Messis Barcelona. Jag har en känsla av att United kommer att slå ut Inter ganska övertygat, just med tanke på United brukar ha relativt enkelt mot italienska lag plus att Inter kommer att ha fullt upp med att försvara Serie-A titeln. Största hotet i Champions League kommer definitivt FC Barcelona stå för, förhoppningsvis så kommer vi att få avnjuta en underbar final mellan europas just nu två bästa lag!

Vid synpunkter eller funderingar:
[email protected]

Efter matchen på Råsunda i lördags så var det i mina ögon extremt svårt att vara nöjd med resultatet. Visst 0-0 mot Portugal är inte på något sätt dåligt MEN i denna grupp måste du i princip vinna samtliga hemma matcher. Sverige har redan tappat för många poäng för att gå vidare enligt mig.

Visst Portugal ligger i nuläget "bara" på en tredje plats i gruppen men vi ska inte dra några slutsatser utifrån detta. Portugal har varit ett av Europas bästa landslag under 2000-talet och Portugal kommer att lägga i ännu en växel och springa ifrån både Danmark och Sverige.
Sveriges nyckelmatcher blir helt klart matcherna mot Danmark där det gäller att sätta de chanser man får. Som de var i lördags så låter den tesen inte så speciellt lovande, Elmander hade några lysande lägen att skjuta upp Sverige serieledningen men skärpan uteblev helt och hållet.

Innan matchen mot Portugal i lördags skyllde alla på våra skador att det var de som skulle sätta käppar i hjulet på Sverige denna oktoberkväll. Men det är sällan som jag har sett att ett svenskt landslag i modern tid har spelat så förtroendeingivande som de "unga" landslaget gjorde i lördags. Förhoppningsvis var detta en väckarklocka för Lagerbäck och Andersson. Nu kanske dom äntligen inser att gammal inte alltid är bäst precis som det enligt dom har varit nu i flera år. Vi klarade oss helt utmärkt utan Anders Svensson på mitten, både Kim och "sidleds"-Danne spelade klockrent. Jag vill även ge en eloge till min favorit i det svenska landslaget Seb Larsson som har kvalité i precis allting han gör på planen. Även Daniel Majstorovic gjorde en perfekt insats vilket jag hoppas att firma Lagerbäck/Andersson också såg.  

För att Sverige ska lyckas krävs det ett hungrigt lag som ger 100 % kanske var det äntligen ett generations skifte som vi fick se på Råsunda i lördags?, Den som lever i mars får se.

Tack, Tack och åter tack Henrik Larsson, eller?
I mina ögon är Henrik Larsson den spelare som har betytt mest för svensk fotboll i modern tid och jag är inte ensam att tycka det. Men man kan ändå ställa sig frågan hur snyggt det är av Henke och bara glida in på ett bananskal nu igen. Jag förstår att många syftar på att det är dålig stil och så vidare MEN jag känner ändå att Sverige är betydligt starkare med Henke med i truppen. Som vi alla vet är Henke = respekt ute i Europa och det är en klar fördel för Sverige att Henke är med. Kommer Henke att klara tempohöjning från Trelleborg borta till Spanien i ett EM, jag tror på Henke och hans krafter, han är alldeles för bra för Allsvenskan som vi har sett framförallt denna säsong då han har varit ligans i särklass bästa spelare hittills.

Nog om Henke vi alla vet var han står och att han kommer att göra ett lysande slutspel. Man kan dock känna lidande med en sådan spelare som Marcus Berg som har gjort en fantastisk säsong i Gronningen och inte får chansen. Jag lider med sådana killar, dom som tillhör mittengenerationen dom som nästan kommer att vara för gamla när Zlatan och Elmander inte finns med längre, dem blir bortglömda på ett rent utsagt hemskt sätt. Det kommer alltid sådana generationer men tillskillnad från andra länder så är den mer märkbar i det svenska landslaget. Titta tillexempel på Svennis som tog en chansen och vågade, jag tänker först och främst på EM-04 då han spelade med den 18årige Wayne Rooney från start, man kan också säga att det var där som Rooney fick sitt egentliga genombrott. Den ända som har fått chansen från unga år med Lagerbäck i rodret är just Zlatan, vilket kanske inte är så konstigt men det finns ju oerhörd potentiell i våra yngre förmågor såsom till exempel Rasmus Lindgren som inte ens finns med i truppen utan istället väljer dom Daniel Andersson!!! Give me a break!

Det är aldrig fel att testa ungt men det svenska tankesättet inom landslaget är styrt av att Rutin är så himla viktigt men då förstår inte jag hur en som Cesc Fabregas som är 20år gammal dominerar det spanska mittfältet, hur mycket kött på benen har en 20åring då?
Jag tror att nyckelordet i detta EM blir VÅGA!, Och de är det jag hoppas att Lagerbäck och Roland verkligen gör.

blomfield.live.se